Dagvattenrör – glöm inte bort avloppen utomhus

Publicerat

När vi pratar om avloppsrenovering tänker de flesta på spillvattenrören – alltså de rör som leder bort vatten från toaletter, badkar, tvättmaskiner och diskhoar. Men det finns ett annat avloppssystem som är minst lika viktigt: dagvattenrören.

Dagvattenledningar är de rör som tar hand om regnvatten och smältvatten från ditt hus. De betjänar stuprör från taket, takbrunnar på platta tak, spygatt (brunnar utan vattenlås) och gårdsbrunnar på tomten. Vattnet leds sedan vidare till kommunens dagvattennät eller till en egen infiltration på tomten.

Precis som spillvattenrören åldras och skadas även dagvattenrören med tiden. Sprickor, hål, rotintrång och beläggningar är vanliga problem. Skillnaden är att ett läckande dagvattenrör ofta upptäcks senare eftersom vattnet inte luktar illa på samma sätt som spillvatten. Men skadorna kan vara minst lika allvarliga.

För dig som planerar relining Tyresö eller någon annan kommun är det viktigt att inte glömma bort dagvattenrören. De är en del av ditt avloppssystem och kan ofta relinas med samma metod som spillvattenrören.

Vanliga problem med dagvattenrör

Dagvattenrör är ofta grövre än spillvattenrör, med diametrar från 75 mm upp till 300 mm eller mer. De är också ofta grävda djupare ner i marken. Materialen varierar – äldre rör kan vara av lergods, betong eller gjutjärn, medan nyare är av plast.

Eftersom dagvattenrör bara används när det regnar eller när snön smälter märks problemen sällan direkt. Först när en större mängd vatten inte kan rinna undan märker du att något är fel. Här är de vanligaste tecknen:

Pölar som blir kvar länge på gårdsplanen efter regn tyder på att dagvattenbrunnen eller ledningen är blockerad. Vattnet har ingenstans att ta vägen.

Vatten som rinner mot husgrunden istället för bort från den är allvarligt. Dagvatten som samlas vid grunden kan tränga in i källaren och orsaka fukt- och mögelskador.

Grunden som är fuktig eller vatten som tränger in i källaren vid kraftiga regn kan bero på att dagvattenledningen är delvis eller helt blockerad. Vattnet stiger i brunnen och letar sig tillbaka in i huset.

Sättningar i marken, till exempel gropiga ytor eller sprickor i asfalten, kan bero på att ett dagvattenrör läcker. Vattnet sköljer bort jordmassorna under ytan, och till slut sjunker marken ihop.

Extra frodiga och gröna partier i gräsmattan, precis som vid spillvattenläckage, kan också bero på läckande dagvattenrör. Vattnet gödslar marken.

Hur fungerar relining av dagvattenrör?

Relining av dagvattenrör fungerar på precis samma sätt som relining av spillvattenrör. Samma strumpmetod används, och samma material. Skillnaden är att dagvattenrör ofta är grövre och kan ha andra typer av beläggningar – till exempel sand, grus och löv som fastnat.

Processen börjar med en rörinspektion med kamera. Teknikern ser exakt var problemen sitter. Är det en blockering? En spricka? Rotintrång? Beläggningar?

Därefter rengörs rören. Högtrycksspolning tar bort lös sand och slam. Rörfräsning kan behövas för att få bort hårda beläggningar eller rötter. En relining Haninge-specialist har rätt utrustning för detta.

Själva reliningen går till som vanligt. En specialsydd strumpa indränkt med härdplast förs in i röret, blåses upp och härdas. Efter några timmar är ett nytt, slätt och tätt rör på plats inuti det gamla.

För dagvattenrör finns en extra fördel med relining. Det nya röret är slätare än det gamla, vilket gör att vatten och smuts rinner lättare. Risken för framtida stopp minskar dramatiskt. Sand och grus fastnar inte på samma sätt i ojämna ytor.

Dagvattenrör och rotintrång

Rotintrång är särskilt vanligt i dagvattenrör. Varför? Jo, för att dagvattenrör ofta är grövre och ligger djupare än spillvattenrör. Trädens rötter söker sig neråt och mot fukt. Hittar de en liten spricka i ett dagvattenrör växer de in och trivs utmärkt.

Rotintrång är ett av de svåraste problemen att åtgärda med traditionella metoder. Man kan försöka fräsa bort rötterna, men de växer ofta tillbaka inom några år. Att gräva upp och byta röret är dyrt och förstör trädgården.

Relining är den perfekta lösningen för dagvattenrör med rotintrång. Det nya röret som byggs inuti det gamla har inga sprickor eller skarvar där rötter kan ta sig in. Rötterna i det gamla röret isoleras från vattnet och dör med tiden. Samtidigt får du ett slätt rör med bättre flöde.

För dig som bor i relining Lidingö där många tomter har gamla, stora träd är detta särskilt värdefullt. Att behålla träden samtidigt som avloppet åtgärdas är en stor vinst.

Dagvattenrör och nya krav

De senaste åren har kraven på dagvattenhantering skärpts. Vid kraftiga regn – som blir allt vanligare – ska vattnet kunna ledas bort snabbt för att undvika översvämningar. Kommunerna ställer högre krav på fastighetsägare att hantera sitt dagvatten.

För dig som villaägare innebär det att dina dagvattenrör måste vara i gott skick. Om de är delvis blockerade eller läckande klarar de inte av att ta hand om stora vattenmängder. Risken är att vattnet i stället samlas på din tomt eller, i värsta fall, rinner in i källaren.

En …

Fortsätt läsa

Ett liv i bollens tecken – berättelsen om alla de där timmarna i hallen som ingen ser

Publicerat

Det är en tisdagskväll i november. Utanför hallen är det mörkt, blåsigt och iskallt. Inne i hallen är det ljust, varmt och fullt av liv. Ett gäng tioåringar springer runt i uppvärmning. En av dem – låt oss kalla honom Liam – är inne på sin tredje säsong. Han har en innebandyklubbor som hans pappa hjälpte honom att såga av i rätt längd förra året. Bladet är lite slitet, men det funkar. Han har fått nya innebandy skor i födelsedagspresent – röda, precis som han ville ha. Han älskar doften av hallen. Han älskar känslan av att springa på det lite studsande golvet. Han älskar att vara här. Liam vet inte det än, men han är mitt uppe i att skriva första kapitlet av en historia som kommer att pågå i många år. Historien om ett liv i bollens tecken.

Liams föräldrar sitter på läktaren. De är trötta efter en lång dag på jobbet. Middagen är inte planerad. Disken står i köket. Men här, i hallen, finns bara nuet. De ser Liam skratta med en kompis. De ser honom missa ett öppet mål – och sedan skratta åt det också. De ser hur tränaren ger en high-five efter en lyckad passning. De ser hur deras son, som ibland kan vara blyg i skolan, här är en av dem som ropar högst. De vet att dessa timmar är värdefulla. Inte för att Liam någonsin kommer att bli proffs – det är inte poängen. Poängen är allt det andra. Gemenskapen. Rörelseglädjen. Känslan av att vara en del av något större.

Efter träningen är det dusch, ombyte, och en stund i kafeterian. Liam köper en Festis och en macka. Han sitter med kompisarna och pratar om matchen. Vem som gjorde snyggast mål. Vem som var taskig i motståndarlaget. Vad de ska göra på nästa träning. Det är i dessa stunder – inte under själva matcherna – som de riktiga vänskaperna formas. Att sitta tätt ihop på en hård bänk, dela en påse godis, och skratta åt ingenting. Det är där banden skapas. De band som gör att man ställer upp för varandra, både på och utanför planen. De band som gör att man fortfarande är kompisar tio år senare, även om man inte längre spelar i samma lag.

För de lite äldre ungdomarna ser träningen annorlunda ut. Det är tisdag kväll, men den här gången är det ett gång fjortonåringar. De har kommit till en ålder där innebandyblad har blivit en viktig fråga. Vilket blad ger bäst skruv? Vilket är lättast? Vilket håller längst? De diskuterar märken, modeller, och fördelar som om det vore fråga om liv och död. För dem är det nästan det. För i den åldern är innebandyn ofta hela livet. Skolan är något man måste gå igenom. Läxor är ett nödvändigt ont. Men innebandyn – den är frivillig. Ändå är det dit de längtar hela veckan. Dit de går även när de är trötta, även när det regnar, även när de har prov dagen efter. För i hallen får de vara sig själva. Där är de inte ”eleven med mediokra betyg” eller ”killen som är lite konstig”. Där är de spelare. Där räknas det de gör här och nu.

För dessa ungdomar är träningarna tuffare. Det springs intervaller. Det körs styrka. Det analyseras spelsystem. Tränaren – som ofta är en äldre spelare eller en förälder med brinnande engagemang – kräver mer. Och ungdomarna svarar. De vill bli bättre. De vill vinna. De vill visa att de duger. Det är i denna ålder som många unga idrottare lär sig att hantera press. Att prestera när det gäller. Att fokusera trots att hjärtat bankar och publiken skriker. Att ta ansvar för sina egna misstag och ändå kunna gå vidare. Dessa egenskaper är minst lika värdefulla i ett framtida arbetsliv som på en innebandyplan. Kanske till och med mer.

Men det är inte bara allvar. Det finns också bus. Det finns upptåg i omklädningsrummet som ingen vuxen får veta om. Det finns bussresor med sjungande och skratt. Det finns cuper där man spelar fyra matcher på en dag och sedan äter pizza klockan tio på kvällen. Det finns segrar som firas som om man vunnit SM-guld. Och förluster som sitter i i flera dagar. Allt detta är en del av resan. Allt detta är en del av att växa upp med en boll i högsta hugg.

För de allra yngsta, kanske sex–sju år, handlar det om något annat. Det handlar om att lära sig att det är okej att missa. Att man inte behöver vara bäst. Att man kan vara glad ändå. Det handlar om att upptäcka att man faktiskt gillar att röra på sig – när det är på ens egna villkor. En innebandyklubbor barn är ofta färgglad och lätt. Den är gjord för små händer. För barn som precis har …

Fortsätt läsa